Allt skulle vara så mycket lättare om någon bara tog pistolen mot min tinning och tryckte av.. Men varför ta den lätta vägen ut?
Jag lyckas inte med något längre, jag kanske inte har varit jätte lyckad innan men nu vet jag inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra.. Det är frågan..
Det jag visste, det jag kände var helt fel, jag trodde mina idiotiska känslor var över, poff borta men nej de kommer tillbaka när jag minst anar det och jag orkar inte.. Jag hinner inte med någonting för jag har så mycket att göra och ändå så gör jag inget.. Jag hinner inte heller med mina känslor och idiotiska konflikter med mig själv men det är det enda jag tänker på.
Så jag frågar vad ska jag göra.. Ska jag skita i allt och sitta som 30åring i en röd stuga någonstans i skogen med mina 40 katter och vänta på att någon ska bränna ner stugan eller ska jag göra det jag vill nu? Jag har inte kämpa glöden som krävs för allt här i livet, jag vill inte slösa bort år i denna stad utan att ha något att leva för..

Men förlåt för att jag är lite mer konserverad och inte viker ut mig som en kåt fjortonåring och förlåt att jag inte är pluggisen som gör allt för att komma in på någon jävla högskola i Lund eller Uppsala... Jag skulle kunna vara detta, eller bara det först nämnda, jag mena Jag plugga hårt?! (det finns bara inte)

Alla skaffar körkort, väljer sina yrken och har sin framtid planerad. Jag vill inte det varför kan man inte bara vara ett barn hela tiden? Jag vet vad jag vill men jag vill inte behöva jobba hårt för något som är så enkelt och självklart för mig..

Jag hatar folk som är lyckliga, ni har ju redan allt...